Den europeiska bilindustrin kommer att förlora på sin "nånannanism"

Fredagen den 2 februari lade IPPC fram sin fjärde och hittills allvarligaste utvärdering av människans påverkan på det globala klimatet. En utvärdering som till och med USA:s energiminister "välkomnade" och "betecknade som mycket värdefull". Men även om Bush-administrationen nu erkänner problemet är man fortfarande emot bindande utsläppsbegränsningar.


Bush är långtifrån ensam. Den europeiska bilindustrin i allmänhet och den tyska i synnerhet har kraftfullt lobbat mot hårdare miljökrav. När dåvarande tyske miljöministern Jürgen Trittin ville införa partikelfilter på dieselbilar 2004, lyckades bilindustrin stoppa kravet. Man var helt enkelt rädda för konkurrensen från den franska bilindustrin, som till skillnad från den tyska, redan tagit fram partikelfilter.

Och när EU:s miljökommisionär Stavros Dimas ville tvinga biltillverkarna att minska motorernas koldioxidutsläpp med 25% till år 2012, blev reaktionen densamma. Uppbackade av den tyske industrikommissionärern Günter Verheugen och EU:s nuvarande tyska ordförande Angela Merkel, tvingade man Dimas att backa. Mindre än en vecka efter att IPCC lagt fram sin rapport sänktes(!) kraven till 18%. Och eftersom industrin lobbar kraftigt också mot detta förslag är det risk att den slutgiltiga utsläppsbegränsningen blir ännu mindre.

Jag tror att detta är ganska typiskt för hur klimatfrågan kommer att hanteras de närmaste åren. En teoretisk insikt om problemen, javisst. Tillfälliga kraftsamlingar, javisst. Men också ständiga bakslag och återfall i "nånannanismen" - dvs. man erkänner problemen, men anser att det är bättre, rättvisare och "kostnadseffektivare" om någon annan löser dem.

Och det är kanske inte så underligt. Vårt kollektiva oljeberoende är minst lika starkt som socker-, rök-, alkohol- eller narkotikaberoende på det individuella planet. Det finns inget som säger att gemensam oljeavvänjning på det kollektiva planet skulle vara enklare att gå ner i vikt, fimpa eller att sluta supa på det individuella. Den som hoppas på en snabb ordnad lösning på klimatproblemet, lär bli besviken när retoriken ska omsättas i konkret handling

Sett ur det perspektivet är kanske den tyska bilindustrins förhalningstaktik förståelig. Tekniskt sett klarar man inte att konkurrera med låg utsläpp och man gör också den - förmodligen korrekta - bedömningen att de egna kunderna prioriterar status och motorstyrka högre än låg bränsleförbrukning. Åtminstone just nu.

Men sett i ett mera strategiskt perspektiv är risken stor att det blir en Pyrrhus-seger; man vinner slaget, men förlorar kriget. Klimatproblemen kommer att fortsätta att växa, och ju längre det får gå innan något görs, desto mer drastiska och panikartade blir de åtgärder som till sluts sätts in . Därmed riskerar den europeiska bilindustrin att gå samma väg som den amerikanska. En industri som inte i tid såg kraften hos TQM utan istället lät de japanska konkurrenterna ostört förbättra sin konkurrenskraft med hjälp av ständiga kvalitetsförbättringar och lean production. En industri som kortsiktigt valde att satsa på SUV:ar (stadsjeepar) när japanerna satsade på bensinsnålare hybridbilar. Bara för att ta två exempel.

Onekligen en aning ironiskt om den europeiska bilindustrin lyckas spela bort både de vinster och de arbetstillfällen man säger sig värna om, genom att visa bristande förändringsvilja. Det vill säga precis det direktörerna brukar kritisera sina anställda för....

Leif Jansson