Micro celebrities - eller bli kändis för 15 personer och du är i land

Bloggprinsessor och bloggprinsar.......vi hör om dem överallt i dessa bloggtävlingstider och de är rampljuset för en mediahype. Vi har tidigare rört oss från Andy Warhols framtidsuttalande om kändisskap med 15 minuter i rampljuset till att idag vara kändis för 15 personer.

I dagarna gick Blogg Award av stapeln med VeckoRevyn som arrangör. Några av vinnarna var Kenza Zouiten, Blondinbella, Hanna Fridén, Englas Showroom, Nio till fem, Amanda Berg, She City och flera andra. Är det namn du inte hört förut? Misströsta inte.

Skillnaden mellan internet kändisar och traditionella mediakändisar är att mediakändisarnas kändisskap baseras helt på antalet artiklar och inslag vi ser om dem i tidningar, TV-shower, radioinslag och hur många som diskuterar dem vid kaffemaskinen på jobbet. Internetkändisar är mer "intima". De är kända i minst en krets om 15 personer, men några hittar den rätta knappen till stor succe och lyckas leva gott på sina bloggar och tyckanden.

En huvudfråga är hur lyckas en bloggare skapa sig en regelbunden läsarkrets. Om sanningen skall fram, den som lyckas lista ut det kommer bli rikare än Google. För det är precis vad alla marknadsförare försöker förstå. Vad som skiljer marknadsföringen mellan traditionella kändisar och internetkändisar är "word-of-mouth" som kanal. Och hemligheten är ofta en personlighet som ger av sig själv till ett innehåll och som sedan sprids och byggs på av andra som är intresserad av samma innehåll. Det är som en enda stor skvallerburk av information som hålls, rent emotionellt, i en liten insatt krets. Om traditionella medier talar en till flera så talar dessa små världsimperium från många till många. Deras inverkan konkurrerar idag mot traditionell media, och det sker i en hög, okontrollerad fart. Micro-celebrities och berömmelse för 15 personer är här, och påverkar.......Om du inte har koll på bloggare i din bransch är det dags att skaffa det nu.

Diana Uppman

Kina snurrar i världens mitt Del 2

Sökes: Gammal kommunist söker ny ideologi som hjälper mig vad jag ska tycka, håller reda vad jag gör och hjälper till när det händer för mycket. Jag har stort kapital och mycket ork och vilja.

Jag vet inte varför jag blev så chockad av vetskapen att i Kina så finns det fler tankesmedjor än i Europa och det extremt tankesmedjetäta USA tillsammans. Kina, som för bara några år sedan var ett slutet land som fängslade alla med någon form av intellektuell verksamhet. Nu vill jag fortfarande inte säga att Kina skulle vara demokratisk i någon form. Fortfarande fängslas och avrättas oliktänkande och fortfarande tar staten olika maktanspråk som ett demokratiskt samhälle aldrig skulle stå bakom. Men, vi i Västerlandet har fortfarande en dålig inblick i vad som händer i Kina, att det till exempel förekommer en tydlig samhällskritik i Kina. Sanningen är att Kina desperat söker en ny ideologi att leva efter.

Vad vi ser är ett samhälle som rör sig från kommunism, men fortfarande har en lång väg kvar till demokrati. Kommunism ersattes under 1980- och 1990-talet med sk "Amerikanism". Starbucks och McDonalds skyltar började lysa starka överallt i städerna, till och med långt in i kulturarvet Förbjudna stadens utmarker. Från reformen 1984 fram till idag har Kina etablerat en marknadsekonomi i en hastighet världen aldrig tidigare skådat. Det har resulterat i ett välstånd hos en större del av befolkningen, en urbanisering inget annat land har upplevt och en innovationstakt som tydligt pekar mot att vi ser ett skifte i den ekonomiska världsordningen. Baksidan är tvångsförflyttningar, segregation och stora inkomstklyftor, luftföroreningar undermåliga anställningsskydd, utbildningssystem och sjunkande sjukvårdssystem som följd.

Idag har Kina flera tänkare och filosofer som söker den nya politiska ideologin. Kapitalism har visat upp sin fula sida och skapat brett missnöje, samtidigt som marxism inte är något den yngre generationen vill tillbaka till. Det finns också starka krafter för demokratisering av detta jättelika land, samtidigt som politiska partiet är rädda för att släppa makten. Två huvudideologier kan skönjas i debatten, The New Left och Neoliberalism.

The New Left, eller slarvigt översatt "Den alternativa vänstern" har en snabbt växande anhängarskara och är ett alternativ till den närmast aggressiva neoliberala ekonomiska politik som Kina lever i idag. Det är dock en rörelse indelad i två helt skilda grupperingar; en falang med en postmodernistisk ideologisk utgångspunkt och en falang som står nära kinesisk nationalism och Maoism. De har gemensamt att de kritiserar det kapitalistiska samhället som styrs av korrupta tjänstemän och affärsmän. De kritiserar fattigdom och utsattheten bland 800 miljoner kinsesiska bönder, de ökade gapet mellan fattig och rik, mellan landsbygd och stad. Namnet The New Left dök upp i slutet av 1990-talet och rörelsens främsta tänkare Wang Hui, ogillar begreppet. Han menar att liberalerna tog termen och satte etikett på The New Left rörelsen som bakåtsträvare och maoister, men The New Left, menar Wang Hui, vill inte förknippas med Kinas kulturella revolution. Wang Hui ogillar också associationen till västerländska tänkare och ideologier då han ser att roten till deras rörelse är kinesisk kultur.

Neoliberalisterna på sin sida, önskar fler marknadsreformer, vill öka takten för utveckling som de anser ger fler välstånd och mindre politisk inblandning i marknadens styrning. De lyfter fram en bred, alltmer välbärgad medelklass som exempel på hur Kina tagit sig ur sin eftersatta utveckling samt hyllar ett mer lokalt maktstyre. De menar att ojämlikheten i denna fas är ett måste och kommer på sikt att jämna ut sig i ett bredare välstånd. En liten rik elit inspirerar fattiga till att vara med och utveckla landet som helhet, menar liberalerna.

I motsatsernas land hittar vi Mao balsamerad för allmän turistbeskådning samt på stora målningar runt om i Kina samtidigt som demonstranter för Maoideologin fängslas och förföljs. Samma dubbelmoral gäller inom i stort sett alla delar av Kina. Det går att kritisera genom exempelvis konsten, men ibland görs räder där man fängslar intellektuella och konstnärer. Det går att ansöka om demonstrationsrätt, men närmast stickprovsmässigt fängslas ansökande medan andra får sin demonstrationsrätt.

De kinesiska tankesmedjorna söker idag med ljus och lykta efter egna, nya ideologier. De vill hitta något som förenar kinesiskt tankearv med de nya influenser, och inte som hittills under förra seklet, tagit in enkom det nya genom Marxism och sedan västerländsk kapitalism. Det finns en stark önskan om att väva samma Marxisms jämlikhet och rättvisetankar med kapitalism och förena dem med den 1000 åriga konfucianism.

Vad som är intressant i framtiden är hur mycket ekonomisk makt kommer Kina ta globalt? Kommer de ta över "den enda" ekonomiska stormakten under senare tid, USA? Om Kina tar makten, och med tanke på den rekordsnabba uppbyggnaden av kapital och tillväxt kan det gå mycket fort, kommer vi då se deras ideologier komma in i västerlandet istället för det motsatt riktade. Jag tror vi behöver följa de kinesiska tankesmedjorna med förstoringsglas och börja reflektera vad de kan innebära att få in deras ideologier i framtiden. För påverka oss i någon form, det vågar jag skriva under med mitt blod på att det kommer att ske.

Exempel på tänkare och politiker som influerar i Kina:
Zhang Weiying, Wang Hui, Cui Zhiyuan, Hu Angang & Wang Shaoguang, Pan Yue, Yu Keping, Fang Ning, Gan Yang, Pan Wei, Shi Yinhong, Zheng Bijian

Nästa Kinablogg kommer vi titta på stadsbyggande och arkitekturen i Kina.

DIANA UPPMAN

Hur kan vi läsa framtiden när prognosmakarna bara verkar ha fel?

Vem kunde för bara några få år sedan tro att gamla ärevördiga finansiella institutioner som Lehman Brothers, Merrill Lynch, Freddie Mac och Fannie Mae så snabbt skulle drabbas av ekonomiska härdsmältor. Vem skulle kunna tro att olje-, råvaru- och livsmedelspriserna skulle skjuta i höjden så snabbt – bara för att nu verka falla tillbaks igen lika snabbt? Och vem kunde för bara tio år sedan tro att Kina, Indien, Ryssland, Brasilien och ett antal statskontrollerade fonder så snabbt skulle börja utmana den ”enda kvarvarande supermakten” – USA?

Mark Twain lär en gång ha sagt att det är svårt att sia, särskilt om framtiden. Och frågan är om inte siandet blivit ännu svårare de senaste åren. Människor verkar inte längre att bete sig som prognosmakarna vill tro. Trådlöst bredband slog igenom snabbare än någon förutsagt, medan många av de tjänster telekomindustrin försöker ladda in i mobilen är lika stendöda nu som för tio år sedan. Skivindustrin är på väg att utplånas av den digitala tekniken; medan pocketboken mår bättre än någonsin. Vi säger att vi vill göra personliga uppoffringar för miljön, kör gärna bilen på etanol (så länge det är billigare än bensin), men skäms inte att flyga runt halva jordklotet för att semestra. Bara för att ta några exempel.

I en allt mer oförutsägbar värld, ser vi på Docere hur efterfrågan snabbt ökar på analysmetoder både klarar att hantera osäkerheter och mera säkra trender i omvärlden. Scenarioplanering är ett sådant verktyg.

Scenarioplanering är ett kraftfullt verktyg när man står inför stora potentiella förändringar eller osäkerheter i omvärlden Det kan handla om situationer där man själv vill bryta ny mark; till exempel genom att ge sig in på nya marknader eller in i nya affärer. Men det kan också handla om situationer där marknaden och omvärlden förändras. T.ex. när nya konkurrenter ”lurar i vassen”, eller när avregleringar, ny teknik, nya värderingar eller nya kundbeteenden är på väg att förändra spelreglerna.

Scenarioanalys har sina rötter i långtidsplaneringen, men i takt med att omvärlden blir mer komplex och svårförutsägbar har det blivit allt vanligare att arbeta med scenariometodik också för kortare tidshorisonter, tex som en del av den årliga affärs- eller verksamhetsplaneringen. Och det har också blivit allt vanligare att man använder ”Quick&Dirty”-scenarier som ett sätt att förbereda sig inför exempelvis en viktig förhandling.

Scenarioanalys är dessutom användbar när man har flera konkurrerande interna bilder av framtiden Här är själva processen lika viktig som resultatet. Genom att man arbetar med flera olika framtidsbilder kan olika synsätt brytas mot varandra utan att man behöver fastna i destruktiva diskussioner om vem som har rätt och fel.

LEIF JANSSON