India rising

Indiens ekonomiska utveckling har hamnat i skuggan av Det Kinesiska Undret. Men förmodligen är det ett tecken i tiden att alltid lika alterta BBC Worldservice uppmärksammat landet med en temavecka kallad "India Rising".

Ekonomiskt går det riktigt bra för Indien, med en BNP-tillväxt runt 8% per år de senaste åren. I år väntas siffran hamna på 9,2 %. Tillväxten skulle varit ännu högre om inte jordbruksektorn - som fortfarande svarar för en femtedel av landets BNP - bara förväntas växa med 2,7 %.

Globalt börjar Indien sätta avtryck också på fler områden än billiga callcenters och IT-outsorcing. Den indiska filmindustrin med centrum i Bollywood producerar runt 900 långfilmer per år - betydligt fler än som spelas in i USA. Så det var väl högst passande att den indiska Bollywoodstjärnan Shilpa Shetty - under visst tumult - vann årets engelska Celebrity Big Brother.

I den lite tyngre sektorn har den industrimannen Lakshmi Nivas Mittal skapat världens största stålföretag Arcelor Mittal. Och för en vecka sedan köpte Indiska aluminium producenten Hindalco Industries sin nordamerikanske konkurrent Novelis. Novelis är världens största tillverkare av valsad aluminium med kunder som Coca-Cola och Rexam. Två veckor tidigare köpte indiska Tata Steel holländska Chorus Steel och kommer nu att bli världens femte största ståltillverkare. 2004 köpte Tata Group koreanska lastbilstillverkaren Daewoo Commercial Vehicle och år 2000 köpte man engelska Tetley Tea. Idag finns knappast något område av det indiska samhället där inte Tata Group med sina 250.000 anställda har ett finger med i spelet.

Även IT och callcenter-branschen börjar söka sig utanför Indien. Indiska call centerföretag har redan börjat outsourcat jobb till Ghana, eftersom lönerna börjar bli för höga i Indien. Tata Consultant Services - rätt gissat, ännu en del av Tata Group - har bla köpt ett IT-center i England med 1000 anställda, håller på att etablera sig i Östeuropa och har startat utvecklingscenter i Kina.

Därmed inte sagt att Indien skulle ha en enkel resa framför sig. Långt ifrån! Det har många gånger sagts att Indien är ett land som alltid kommer att ha framtiden framför sig - långt framför sig. Indien har skapat förväntningar som kommit på skam förr. Och listan på problem kan göras lång: Byråkrati, korruption, regleringar, usel infrastruktur, kastväsendet, snabbt ökande miljöproblem, konflikten med Pakistan, fattigdom, sociala problem etc, etc. Faktum är att 300 miljoner Indier fortfarande måste leva på mindre än en amerikansk dollar om året, att jämföra med "bara" 85 miljoner kineser.

Men frågan är ändå om det ändå inte är allvar den här gången. Den indiska tillväxt vi ser idag är frukten av mer än ett årtiondes politiska och ekonomiska reformer - reformer som redan har hunnit överleva ett regimskifte. Det faktum att Indien producerar 100.000 engelsktalande ingenjörer per år talar också för landet.

Optimismen delas både av CIA och av investmentbanken Goldman Sachs, som nyligen skrev upp sin, redan innan optimistiska, prognos för Indien. Man tror nu att produktivitetsökningarna i den indiska ekonomin kommer göra landet till världens femte största ekonomi inom ett decennium, efter att i snabb takt ha passerat Italien, Frankrike och Storbritannien. År 2050 tror man att Kina är världens största ekonomi, medan Indien och USA slåss om andraplatsen. Sedan är det ett stort steg till trean Japan, fyran Ryssland och femman Brasilien.

Självfallet ska alla ekonomiska prognoser tas med åtskilliga nypor salt. Men nog är det en intressant tanke att många av dem som lever idag kommer att få uppleva en helt ny ekonomisk världsordning!

Kanske det är lika bra att börja avsätta mark för ett Elephant-gate vid sidan om kinesiska Dragongate i Älvkarleby...

Leif Jansson

Verklig elförbrukning i virtuella världar

Inte nog med att avatarer, de rollfigurer som spelare använder i virtuella världar som Second Life, blir allt mer människolika. Dessutom påverkar de såväl energiförbrukningen som miljön i den verkliga världen.

På sin blogg Rough Type har Nicholas Carr räknat ut hur mycket el de dataservrar som driver Second Life och de PC vi använder för att logga in drar. Genom att dela det med det genomsnittligt antal aktiva avatarer kom han fram till att varje avatar konsumerar 1752 kWh/år. Det vill säga nästan lika mycket el som de 1884 kWh en verklig Brasilianare gör av med per år.

Så bli inte förvånad om det snart dimper ner en verklig elräkning från den virtuella världen...

Leif Jansson

Den europeiska bilindustrin kommer att förlora på sin "nånannanism"

Fredagen den 2 februari lade IPPC fram sin fjärde och hittills allvarligaste utvärdering av människans påverkan på det globala klimatet. En utvärdering som till och med USA:s energiminister "välkomnade" och "betecknade som mycket värdefull". Men även om Bush-administrationen nu erkänner problemet är man fortfarande emot bindande utsläppsbegränsningar.


Bush är långtifrån ensam. Den europeiska bilindustrin i allmänhet och den tyska i synnerhet har kraftfullt lobbat mot hårdare miljökrav. När dåvarande tyske miljöministern Jürgen Trittin ville införa partikelfilter på dieselbilar 2004, lyckades bilindustrin stoppa kravet. Man var helt enkelt rädda för konkurrensen från den franska bilindustrin, som till skillnad från den tyska, redan tagit fram partikelfilter.

Och när EU:s miljökommisionär Stavros Dimas ville tvinga biltillverkarna att minska motorernas koldioxidutsläpp med 25% till år 2012, blev reaktionen densamma. Uppbackade av den tyske industrikommissionärern Günter Verheugen och EU:s nuvarande tyska ordförande Angela Merkel, tvingade man Dimas att backa. Mindre än en vecka efter att IPCC lagt fram sin rapport sänktes(!) kraven till 18%. Och eftersom industrin lobbar kraftigt också mot detta förslag är det risk att den slutgiltiga utsläppsbegränsningen blir ännu mindre.

Jag tror att detta är ganska typiskt för hur klimatfrågan kommer att hanteras de närmaste åren. En teoretisk insikt om problemen, javisst. Tillfälliga kraftsamlingar, javisst. Men också ständiga bakslag och återfall i "nånannanismen" - dvs. man erkänner problemen, men anser att det är bättre, rättvisare och "kostnadseffektivare" om någon annan löser dem.

Och det är kanske inte så underligt. Vårt kollektiva oljeberoende är minst lika starkt som socker-, rök-, alkohol- eller narkotikaberoende på det individuella planet. Det finns inget som säger att gemensam oljeavvänjning på det kollektiva planet skulle vara enklare att gå ner i vikt, fimpa eller att sluta supa på det individuella. Den som hoppas på en snabb ordnad lösning på klimatproblemet, lär bli besviken när retoriken ska omsättas i konkret handling

Sett ur det perspektivet är kanske den tyska bilindustrins förhalningstaktik förståelig. Tekniskt sett klarar man inte att konkurrera med låg utsläpp och man gör också den - förmodligen korrekta - bedömningen att de egna kunderna prioriterar status och motorstyrka högre än låg bränsleförbrukning. Åtminstone just nu.

Men sett i ett mera strategiskt perspektiv är risken stor att det blir en Pyrrhus-seger; man vinner slaget, men förlorar kriget. Klimatproblemen kommer att fortsätta att växa, och ju längre det får gå innan något görs, desto mer drastiska och panikartade blir de åtgärder som till sluts sätts in . Därmed riskerar den europeiska bilindustrin att gå samma väg som den amerikanska. En industri som inte i tid såg kraften hos TQM utan istället lät de japanska konkurrenterna ostört förbättra sin konkurrenskraft med hjälp av ständiga kvalitetsförbättringar och lean production. En industri som kortsiktigt valde att satsa på SUV:ar (stadsjeepar) när japanerna satsade på bensinsnålare hybridbilar. Bara för att ta två exempel.

Onekligen en aning ironiskt om den europeiska bilindustrin lyckas spela bort både de vinster och de arbetstillfällen man säger sig värna om, genom att visa bristande förändringsvilja. Det vill säga precis det direktörerna brukar kritisera sina anställda för....

Leif Jansson

Apropå Carl Bildts mediastrategi...

Carl Bildt har startat en ny blogg - denna gång på svenska - kallad "Alla dessa dagar".

Utan egentlig marknadsföring säger sig Bildt sig ha haft25.000 unika besökare redan första veckan, dvs 1/3 av vad en mellanstor tidning som Östgötacorren har under en vecka...

Som gammal journalist och informationschef tycker jag onekligen att Bildts hantering av media är intressant. Bildt följer inte de normala spelreglerna, dvs att kommunicera via medier, anpassa sig till medias agenda, inta en ödmjuk "underdog" position i förhållande till journalister och göra en "pudel" när media så kräver.

Istället försöker han ta initiativet, läxar glatt upp media och försöker genom på olika sätt gå förbi dem och bygga en personlig relation direkt med väljarna. Inte oväntat innehåller bloggen åtskilliga små ironiska slängar mot media som tex "För de som är intresserade av sådant kan meddelas att vi kommer att åka med ett av regeringsflygplanen från Skavsta-flygplatsen vid Nyköping. Skandal?"

Här spelar Bildt onekligen ett högt spel. Han är definitivt en early adopter när det gäller att använda nätets möjligheter för att komma runt media, men det kan inte uteslutas att han faller på eget grepp.

Att utvecklingen mot ett allt mer interaktivt nät successivt urholkar medias makt är jag emellertid övertygad om. Den politiska makt media har idag bygger på att all information måste filtreras genom en handfull journalister som hela tiden springer på samma stories och vinklar dem på samma sätt. För makthavare har det bara varit att gilla läget - och att hyra in PR -Konsulter som så gott det gott försökt påverka detta mäktiga mellanled. Men i takt med att vi får fler direktkanaler mellan politiker och väljare så minskar mellanledets makt. På samma sätt utmanas traditionell reklam när företagsledare får fler möjligheter att tala direkt till - och lyssna direkt på - sina kunder.

Leif Jansson

ABC bygger ö i form av sin logga i Second Life

ABC, Australiens svar på SVT, har ambitiösa planer i Second Life. En egen ö formad som företagets logga!

Fast med tanke på att det just kommit ut en klimatrapport som säger att Sydney kommer att bli mer eller obeboligt mot slutet av 2100-talet, så är det kanske bara logiskt...

Leif Jansson