Soc-Lib Bang eller.... Den bruna röran

Vi lever i ett stort politisk dilemma. Under ett tiotal år har vi sett hur socialism och liberalism vandrat mot varandra till en alltmer enhetlig socialliberalism. I det närmaste har samtliga partierna närmast slagits om en plats i mittfältet, utan att erkänna det tydligt i en ny ideologisk förklaring. Även de konservativa har vandrat, om än lite långsammare till en början för att sedan springa, mot just mittfältet. Den rödgröna röran, som Carl Bild fyndigt myntade 1994, blev därefter en blandning mellan rött och blått, dvs. en lila röra utan tydlig identitet och skillnad mellan de olika partierna eller partipolitiska blocken. Det vi såg under förra valet i Sverige var hur de båda blocksidorna rusade mot varandra till mittenplatsen, vilket slutade med en identitetslös politik i mitten, en big-bang. Ur den smällen väntar vi nu med spänning på vad som kommer att hända under 2009 och vad som sker inför valet 2010.

Vi kan redan idag se några utvecklingslinjer. Med stor förvåning ser vi till exempel att blockpolitiken kommit tillbaka på vänstersidan. Samtidigt står vi i en kaospunkt och möjlig lågkonjunktur som kan få alla partifärger att blandas samman i en brun röra, Sverigedemokraterna. Just nu har vi två tydliga regeringsalternativ som står mot varandra. Den rådande alliansen har tvingat socialdemokraterna att söka samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet innan valet. Partitaktiken verkar på ytan väga tyngre än principerna för Mona Sahlin, men det kanske bara är en elak tanke. Hon ser troligen helst av allt en s-dominerad mittenregering.

Blockpolitiken är med andra ord på frammarsch. Det kan bädda för en skrämmande instabilitet. Sverigedemokraternas har under en lång tid med tydlig beslutsamhet etablerat sig i svensk politik. Och mycket talar för dem just nu. Vi har en finanskris som skapar oro och möjligen en otrygghet i vardagen för många människor. Vi har upplopp i våra förorter. I Europa ser vi en tilltagande antisemitism och en tilltagande avsky mot muslimska befolkningsgrupper. Tittar vi på de politiska ungdomsförbunden så växer Sverigedemokraterna snabbast. De mer än fördubblade sitt antal under 2008. De får 4% av väljarrösterna vid olika opinionsmätningar. Detta kommer att ställa krav på den nygamla blockpolitiken. Partier som så ofta och så gärna berömmer sig för att tillhöra den politiska mitten måste kunna visa att de insett vad som karakteriserar ett sant mittenparti: att det kan verka och samverka med partier på ömse sidor om blockgränsen.

Går vi utanför Sveriges gränser blir vi kanske än mer förvirrade av den politiska röran. I Europa ser vi samma tendenser som i Sverige, en social-liberalistisk smäll har skett och otydligheten inom politiken är stor för väljarna. Vi ser samtidigt att finanskrisen har drivit fram en ringhörna av Europeiskt samarbete och en ringhörna av protektionism och nationalism. Vi ser hur stater står svagare och mer famlande inför finanskris, energiförsörjningsfrågor och klimatdiskussioner. Vi ser hur exempelvis rysk gas blir en geopolitisk känslig fråga i Europa. Vi har sett den globala, kriminella ekonomins utvidgning, via smuggelflöden av prostitution med kvinnor och barn, narkotika, alkohol, vapen, radioaktivt material, mänskliga organ, illegala immigranter, piratkopierade produkter, valuta etc. Orsaken kan vara att nationalstater försvagas och en social fragmentering och polarisering skapas av globaliseringen. De globala brottsnätverken blir alltmer sammanbundna med varandra och återfinns högt upp inom politik och militär.

Åker vi till Kina kan vi bli än mer förvirrade av de gamla ideologiernas nya galaxer. Här blandas den tidigare stjärnklara kommunismen med ondskans svarta hål, extrem kapitalism. Än mer komplicerat blir det när den finansiella krisen skapar röster om kapitalismens och liberalismens död. Vad vi sett är att introduktionen till år 2009 började med en stor politisk big-bang, den vi på Docere har valt att döpa till Soc-Lib-Bang. Vi kommer följa dess utveckling, för den kommer att ha betydelse för både vår vardag och våra företag.

DIANA UPPMAN

Bygg mig, älska mig, följ mig - Kina snurrar i världens mitt Del 1

Mycket skrivs om Kina i dessa OS-tider och Docere gör inget undantag. Kina har arbetat konsekvent under de senaste 25 åren att transformera sig själv till en allt mer ledande position i världen. I november 2007 skrev vi i vår framtidskrönika för år 2008 om Kinas intåg i väst. Fokus låg då på affärer och företag som etablerade sig i västvärlden liksom hur Kina investerade i olika anrika västföretag. Vi såg en förflyttning från Made in China till Made by China. Efter ett besök i Kina denna sommar ser vi en betydligt större påverkan från Kina och trots att vi idag kan uppleva alla artiklar om Kina som närmast tjatiga så kommer vi, om Kina inte avviker från sin inslagna linje, att få se en stor påverkare inom allt från ekonomi och företagande, filosofi och levnadskonst som arkitektur och urbanisering. På ytan ser det ut som om de plagierar västvärlden, men när vi skrapar på denna ser vi en längtan och het debatt om att skapa det som är Kina, något nytt, modernt och unikt. Vi tror inte vi kommer att sluta höra om Kina när OS facklan nu rör sig vidare till nästa destination.

Från kommunistisk konst till modern konst - en resa på 10 år
Först ut i bloggserien om Kina är konstscenen. Mellan 1995 till 2005 ökade omsättningen med 500 % bland de kinesiska inhemska gallerierna. Och det fortsätter växa. Mellan 2004 och 2006 ökade Sotheby och Christie sin försäljning av kinesisk modern konst från 22 miljoner dollar till 150 miljoner dollar. Helt plötsligt är kinesisk modern konst het i västvärlden. Och då skall vi påminna om att det inte är många år sedan kinesisk konst enkom fick glorifiera kommunism. Så sent som 1989 stängde myndigheterna China/Avantgarde utställningen på Nationalmuseet i Beijing för att några veckor senare massakera studenter och konstnärer på Tianamen Square. Efter denna händelse flydde konstnärerna till landsbygden och omgivande länder. Så sent som 1989! Svindlande nära i tiden med tanke på det genomslag av kinesisk modern konst som vi ser idag. Vad hände?

Myndigheterna backar

1992 backade myndigheter kring sina hårda censurlagar för sin samtidskonst och lät legalisera den privata gallerimarknaden. Några år senare, 1995, lät myndigheterna en rad konstnärer få delta i Venedigbiennalen. Och från år 2004 öppnade de upp för export av konst till västvärlden. Resten är historia som det heter.

Växande medelklass älskar det moderna och nya

Men det är inte enbart i västvärlden försäljning av kinesisk modern konst ökar exponentiellt. Den kraftiga urbanisering i Kina har medfört en växande medelklass. Kring 2010 förväntas det finnas dryga 500 miljoner människor som tillhör medelklassen i Kina. Denna medelklass vill bo modernt och inversterar i bland annat modern konst. De kinesiska myndigheterna ger idag bidrag för "konstområden", konstskolor och enskilda konstnärer.

Beijings konstscen kokar

I Beijing kokar bokstavligen konstscenen. Det upphausade fd fabriksområden 798 Art District i Beijing rymmer idag 100 000 kvm med konst fördelade på dryga 50 gallerier. Utställningarna är stora, påkostade och magnifika som fick mina galleribesök i Stockholm att spela i en betydligt lägre trivial division....om man kan säga detta i konstsammanhang. Utställningar som fick mig att tappa andan var den överaskande, surrealistiska världen som Lin Tianmiao skapade i sin utställning Mother´s!!! på Long March Space, 798. Med intrikata silkestrådar explodera människokroppar i en organisk kokong. Vi besökare svindlar oss över kullar och och hörn en labyrint som går runt runt. En annan fanns i Ullens Center for Contemporary Art (UCCA), 798 där hudnära "SuperFengShui" av Yin Xiuzhen. När all konst trängde på från alla håll skapa detta stora tält, sytt av äldre donerade kläder i hudton, ett rosa mellanrum mellan dröm och verklighet. UCCA stod också för den överaskande ingången där en lång trång labyrint med påträngande tv-mottagningar av världsnyheter plötsligt släppte ut en i en stor hangarlokal av samtidsmålningar.

Området 798 skapar idag inspiration för fler konstdistrikt i övergivna fabrikslokaler runt om i Beijing. En brasiliansk tv-kanal berättade för mig att det var fler besökare i 798 konstdistrikt än på Himmelska Fridens Torg under OS. Jag vet inte sanningshalten men jag tror inte verkligheten var långt därifrån.

Kommer konsten förändra?

Det är lätt att se att de finns problem för samtidskonsten. Klämd mellan extremkapitalistiska krafter och ett statligt vakande öga är det ibland svårt att helt tro på en fri konst. Men med en extrem förändringskraft söker Kina idag teorier långt borta från västlandet för sin snabba globalisering. Och konsten kommer, om den inte idag fullt ut idag gör det, bidra till flera tankar ocg ideologier i framtiden. Vad händer i ett samhället där kollektivet och övervakning ersätts av individualism och stark marknadskapitalismen? Hur gestaltas den snabba omvandlingen? Vilken kritik kommer vi får se i spåren av denna snabba förändring? Jag tror vi kan finna flera svar i den kinesiska samtidskonsten.

I del 2 kommer vi beskriva hur Kina möter demokratisering och marknadsekonomin.

Diana Uppman