Från biohype till biobaksmälla

För några år sedan tog Gartner Group fram en modell för hur tekniska innovationer slår genom kallad Hype-kurvan. Hypekurvan börjar med ett teknikgenombrott som snabbt får ett medialt genomslag. Trendspanare, media, analytiker och branschgurus fokuserar helt på den nya spännande innovationens alla potentiella fördelar. Tekniken "hypas" tills den når "De uppblåsta förväntningarna topp". Problemet är bara att djävulen tenderar att sitta i detaljerna. Nu flyttas fokus istället till problemen. Tekniken är inte mogen, kunderna är inte mogna, betalningsmodellerna fungerar inte, utvecklingskostnaderna skenar, etc, etc. Den tidigare så hyllade innovationen rasar nu rakt ner i "Besvikelsens dal". Om produktutvecklarna orkar gneta vidare på den betydligt mindre glamorösa "skit-under-naglarna-nivån" kanske produkten så småningom lyckas kämpa sig upp för ”Upplysningens uppförsbacke” för att till slut nå "Produktivitetens platå". Men det är en resa som inte sällan tar uppemot tio år, och ofta sker i tysthet

Modellen togs ursprungligen fram för att förklara varför IT och telekomprodukter så sällan levde upp till förväntningarna - åtminstone inte på kort sikt. E-handel och 3G är bara några exempel på produkter som klockrent följt kurvan.














Men "Hype-kurvan" tycks fungera lika bra för andra innovationsområden, som tex energi och miljö. Under 2007 upplevde vi ju en veritabel global biobränslehype. Det var ingen hejd på alla problem biobränslen skulle lösa. Bioråvaror skulle rädda såväl klimatet som böndernas ekonomi. Vi skulle få vackra öppna landskap, miljövänligt bilbränsle, minskat oljeberoende och dessutom råvaror till mat, pappersmassa och timmer. Varje uns av kritiskt tänkande verkade fullständigt bortblåst.

Men nu är festen över! 2008 är redan på väg att bli den stora biobaksmällans år (kanske naturligt med tanke på att vanlig alkohol, etanol, är ett av de viktigaste biobränslena). Plötsligt kritiseras biobränslen från alla håll. Första attacken kom i slutet av oktober då FN:s "special rapporteur on the right to food" Jean Ziegler, dömde ut tillverkning av bränsle ur potentiell föda som "a crime against humanity" I början av januari kom kritiska rapporter från såväl EU-kommissionen som Storbritannien. I förra veckan lades två rapporter fram i Science som visade att med "fel" grödor och metoder kan biobränslen faktiskt ge högre (!) koldioxidutsläpp än den olja de skulle ersätta. Som lök på laxen hade tyska Der Spiegel i slutet av januari ett elvasidigt tema kallar "Our Hungry Planet: The Choice between Food and Fuel".

Kritiken mot biobränslen kommer på åtminstone fem fronter. För det första blir klimat- och energivinsten begränsad eller till och med negativ om biobränslen framställds på fel sätt eller av fel råvaror. Odlingsmetoderna börjar också ifrågasättas. För att ge plats år de växande palmoljefarmerna skövlas regnskog i Indonesien och Malaysia. Samtidigt blir konflikten mellan biobränslen och andra användningsområden allt tydligare. Enkelt uttryckt: Ska majs och vete användas för att mätta hungriga munnar i tredje världen eller för att mätta i-världens törstiga bilar? Ska skogsprodukter användas för att framställa massa och papper eller etanol? En fjärde problem är att ökade efterfrågan på bioråvaror i kombination med felslagna skördar har fått priserna att gå genom taket (bara i år har de amerikanska vetepriserna stigit med 50%). Slutligen har vi börjat få en debatt om arbetarnas hårda villkor i Brasiliens etanolfabriker och Asiens palmoljefarmer.

Innebär då det att biobränslena bara var ett luftslott? Definitivt inte, om man ska tro Gartners Hypekurva. På sikt när tekniken mognat och man lärt sig hantera dess avigsidor kommer säkert biobränslen att spela en viktig roll i energisystemet. Men första generationens biobränsle, som bioetanol, är definitivt inte den magiska lösning på alla problem som förespråkarna - inte minst lantbrukets starka lobbyorganisationer - påstått.

Här finns än en gång utrymme för lite klädsam självkritik. Alldeles oavsett vi kallar oss trendspanare, futurologer, omvärldsanalytiker, ekonomijournalister, strategi- eller managementkonsulter, har vi alla en tendens att okritisk hypa nyheter (vem vill missa en ny trend?). Dessutom saknar vi uthållighet, när innovationen till slut är mogen för sitt verkliga genombrott, då har vi sedan länge dragit vidare till nästa hype. Det är varken bra för branschens trovärdighet eller kundernas plånböcker.

Leif Jansson