Shopping + Underhållning = Sant!
Hur kommer framtidens köpcentrum att se ut? Det är en av frågorna Docere, Centrumutveckling och ett antal fastighetsförvaltare och handelsföretag sökt svaret på i framtidsprojekten Köpcentrum 2025 och Handel och Livsstil.

En slutsats från båda projekten är att det kanske börjar bli dags att skrota det gamla begreppet köpcentrum. För just nu är trenden från handelsplats till mötesplats tydlig. I framtidens köpcentrum gör man så mycket mer än bara shoppar! Man träffas, umgås, "datar" (åtminstone i USA), äter och konsumerar allsköns upplevelser. Shoppertainment; shopping och underhållning i ett, således.

Ett tidigt exempel är amerikanska Bass Pro Shops, en kedja jakt- och fiskebutiker i USA där man ställer ut de djur som finns i trakten, har stora öppna akvarier med demonstrationer av fisketeknik och "Outdoor Skills Workshops" där man kan lära sig allt från flugfiske och bågskytte till hur man lagar vildmarksmat och hittar rätt i vildmarken med hjälp av GPS. Vid butiken i Springfield Missouri har man tom hjälpt till att bekosta ett "Wonders of Wildlife"-museum med 225 olika levande djurarter, interaktiva displayer, söt- och saltvattensakvarier. Kort sagt allt en jägare eller fiskare kan önska sig av upplevelser och shoppingmöjligheter, praktiskt samlat på ett och samma ställe.

Ett av de mera extrema exemplen är annars Mall of the Emirates i Dubai där man byggt in en inomhus- skidbacke, Ski Dubai. Låt vara att fallhöjden bara är 85 meter och längsta nedfarten blygsamma 400 meter, men ändå rätt udda för ett köpcentrum i kanten av en het öken.

Trenden blir också allt tydligare i Sverige. Kista Gallerian är efter ombyggnaden Sveriges största galleria med Skandinaviens största foodcourt (18 restauranger) och Sveriges första multiplexbiograf i ett köpcentrum. Vid Malmös norra infart växer just nu ett "upplevelsecenter" fram som, förutom butiker i två plan, innehåller restauranger, biografer och fitnesscenter. Den tid då det räckte att krydda ett köpcentrum med en McDonalds restaurang med bollhav för barnen tycks sedan länge vara förbi

Och kanske får vi snart se multifunktionscentra som i sig rymmer både butiker, restauranger, biografer, bostäder och arbetsplatser. En hel liten stadsdel där mycket av det som en gång fanns i den klassiska stadskärnan är samlat. De "gamla" stadskärnorna lär på sikt få räkna med tuff konkurrens från stadskärnepastischer i städernas utkanter.

Man kan fundera en hel del över drivkrafterna bakom utvecklingen. En är att vi allt mer går från att konsumera produkter till att konsumera upplevelser. Att berätta om sin senaste äventyrsresa ger idag mer "cred" vid kaffepausen än att berätta om den nya bilen. En annan är att vi lever i ett samhälle på högvarv där allt fler har problem att få "livspusslet" att gå ihop: Då blir det rationellt och tidsbesparande att shoppa, träffas, äta och låta sig underhållas på samma ställe. Att "shoppertainment" dessutom kan dra till sig nya kundgrupper och ge centrumägarna nya intäkter gör naturligtvis inte saken sämre.

Men frågan är om inte utvecklingen dessutom speglar en mera grundläggande förändring i vår syn på bostäder, stadsplanering och rationalitet.

Många av dagens svenska stadskärnor och förortsområden har sina rötter i modernismen, funktionalismen och den sociala ingenjörskonsten. Det vill säga en stark reaktion mot den gamla gyttriga, staden där smutsiga industrier blandades med mörka, trånga bostäder. Målet blev att skapa en mera funktionell - och framförallt funktionsseparerad - stad. Bostäder, arbetsplatser, rekreationsområden, handelsplatser, gång- och biltrafik drogs isär. De gamla kvarteren med sin innergårdar, ersattes med fristående lamellhus där solen kunde nå alla lägenheter. Mellan husen byggdes breda gator anpassade för en annan av modernitetens stora frihetssymboler - automobilen.

Syftet var gott. Men alla medaljer har en baksida och modernismens har blivit sterila stadskärnor med fyrkantiga lådor i glas och betong, miljonprogramsområden, villaförorter med klonade radhuslådor - och inte minst i USA - städer där man inte längre klarar sig utan bil. Under 60- och 70-talens rivningsraseri ville varje svensk stad med självaktning skapa sin egen kopia av Hötorget, Sergels torg, Skärholmen eller Tensta. Problemet var, om man hårdrar det, en övertro på funktionalitet och rationalitet. Mycket hjärna, mycket ingenjörskonst och alldeles för lite hjärta

I början av 80-talet började en motreaktion växa fram i USA kallad New Urbanism (eller om man så vill nyurbanism), där man ville lyfta fram det man betraktade som det bästa hos den gamla staden - en blandad miljö där bostäder, arbeten, butiker och andra mötesplatser alla låg på gångavstånd. Ett tidigt exempel var Celebration i Florida. I Sverige har vi bland annat Jakriborg, en nybyggd "stad" i sydvästra Skåne som - med viss framgång - försöker se ut som en medeltida Hansastad.

Nymodernismen har inte oväntat utsatts för stenhård kritik av mera traditionella arkitekter och stadsplanerade. I höstas hade radioprogrammet OBS en mycket underhållande serie kallad Den kluvna staden, där modernister och nyurbanister försökte ta heder och ära av varandra.

Men icke desto mindre tror jag att både nyurbanismen och shoppertainment fångar något väldigt viktigt och djupt mänskligt. Vi vill inte tvingas in i samhällsplanerarnas rationella fyrkanter där vi förväntas uppföra oss på ett visst sätt i en viss situation. Som människor är vi mycket mer oförutsägbara och kan mycket väl få för oss att shoppa "on the go" eller passa på att träna när vi egentligen skulle shoppa. Bara för att ta två exempel

Framsynta stadsplanerare och centrumägare bygger in möjligheter till spontanitet och "irrationalitet" redan från början. Övriga gör lämpligen ett studiebesök i närmsta park och mediterar över varför folk envisas med att trampa upp egna stigar i gräset, trots att det redan finns officiella tydligt markerade vägar genom parken.

Leif Jansson