Helhetsperspektiv och långsiktighet krävs för att hantera kliMATkrisen

Vilka kristider vi lever i... Finans-, klimat- och matkrisen har fått stor uppmärksamhet i media de senaste två åren. Tre parallella kriser, varav de senare är starkt korrelerade.

Det kanske är tecken i vår tid att vi inte upptäcker problemen förrän krisen har blivit ett faktum. Tydliga signaler har funnits för att upptäcka kriserna i tid men det är först då krisen är här som den tas på allvar.

Det finns mycket att vinna på att kontinuerligt analysera omvärldsutvecklingen, dess konsekvenser och de bästa åtgärderna.

Med en ökat långsiktighet och ett bättre helhetsperspektiv kanske inte satsningen på etanoldrivmedel varit så stark?

/Gustav Gorecki

Världens värdefullaste varumärken
Millward Brown Optimor gör en årlig global ranking av varumärken. Man använder 16 olika parametrar för att sätta ett värde på varumärkena. Om den typen rankingar kan man tycka mycket, men alldeles oavsett metodval är förändringarna från förra årets ranking intressanta och speglar flera tunga globala trender

Den tydligaste är att företag från de asiatiska tillväxtekonomierna nu kommer starkt. China Mobile har gått in på femte plats, mellan Coca Cola och IBM. Totalt finns nu fyra kinesiska bolag på topp 100 listan; de har tillsammans ökat sitt värde med 51%. Sju varumärken kommer från mogna asiatiska ekonomier (Japan, Korea och Hong Kong), men de växte bara 7% i värde och har nu ett samlat värde som är mindre än de fyra kinesiska.

Men det är inte enbart Kina, utan samtliga BRIC-länder (Brasil, Russia, India & China) som flyttar fram sina positioner. Mobiloperatören MTS är det första ryska varumärke som kommit in på topp 100-listan (plats 89). Millward Brown Optimor ger rådet att i framtiden hålla koll på ryska Lukoil, Beeline, och Baltika, indiska ICICI samt brasilianska Brahma, Petrobras och Bradesco

En annan tydlig trend är IT- och telekomföretagens starka ställning. Google toppar listan. Microsoft, China Mobile, IBM, Apple och Nokia ligger också bland de tio främsta. Totalt hör 28 av bolagen på Topp 100 listan till IT och telekomsektorn. Men det är å andra sidan en sektor där förändringarna kan komma blixtsnabbt; det är trots allt mindre än ett decennium sedan den stora IT-kraschen
.
Leif Jansson

Om konsten att bita i det sura äpplet
För musikbranschen har relationen till äpplet, kunskapens frukt, aldrig varit oproblematisk. Redan 1968 utmanade The Beatles branschen genom att starta sitt eget skivbolag Apple Records. Passade nog valde man ett av äpplena med mest syra, Granny Smith som sin symbol. 25 år senare var det dags för ett nytt äpple, Apple Computers, att ställa till oreda i musikbranschen.


För oreda, det har Apple's iTunes Music Store onekligen ställt till med. Och snabbt har det gått. I början av år 2008 passerade iTunes WalMart och blev världens största musikåterförsäljare. I alla fall om man ska tro marknadsundersökningsfirman NDP och om man som NDP räknar 12 nedladdade låtar som en CD skiva. Inte illa för ett företag som bara har fem år på nacken.

Men det är klart, Apple har haft stor draghjälp av branschens egna misstag. Musikindustrin har alla förutsättningar att ersätta räknemaskintillverkaren FACIT som skolboksexemplet på företag som inte vill se att omvärlden förändras - och som agerar alltför lite och alltför sent. Kort sagt har det blivit har det blivit åtskilliga bett i det sura äpplet genom åren.

Musikbranschens draksådd såddes egentligen redan 1982 med introduktionen av CD skivan. I och med att man gick över från ett analogt till ett digitalt musikformat gick det plötsligt att kopiera och överföra musik utan kvalitetsförlust. Lägg till detta nya effektivare lagringsformat (som tex mp3) utan kopieringsskydd, den snabba utvecklingen av digitala flashminnen och hårddiskar samt ett Internet som blev snabbare och billigare för varje år. En blandning med samma disruptiva sprängkraft som den klassiska mixen: svavelsyra, salpetersyra och glycerin (råvarorna vid nitroglycerintillverkning för den som råkade slumra till under kemilektionen).

Tyvärr satt musikbranschen med ett antal skygglappar (så kallade business blindspots) som gjorde att man aldrig insåg vad som höll på att ske. En sådan blind fläck var att man trodde människor hellre betalade för en hel CD-skiva med 10-12 låtar, än för precis den låt man önskadelyssna på. En paketeringsmodell man ärvt av den gamla analoga LP-skivan och som rent ekonomiskt innebar att man kunde sälja halvbra låtar till samma pris som hitlåtar.

Blindspot nummer två var tron att kunderna enbart bestod av audiofiler med guldöron som var villiga att betala mer för högre ljudkvalitet. Branschen tog fram nya högkvalitativa format som Super Audio CD och DVD-Audio. Problemet bara att kunderna prioriterade mobilitet högre, de kunde nöja sig med sämre kvalitet och komprimerade ljudformat, om det innebar att de alltid kunde bära musiken med sig. När Fraunhofer Institute tog fram det utrymmeseffektiva mp3-formatet frynte branschen högdraget på näsan. mp3 brast ju både i ljudkvalitet och kopieringsskydd, menade man.

Blindspot nummer tre var att tro att man kunde fortsätta att ta betalt för marknadsföring och distribution som på den gamla goda analoga tiden då distributionen måste ske rent fysiskt och då kontakter med ett fåtal radiostationer var avgörande för marknadsföringen.

Sist men inte minst blev branschen besatt - och är fortfarande besatt - av risken för illegal kopiering. Sony är väl förmodligen den koncern som gjort flest strategiska misstag i försöken att stoppa illegal kopiering. Kopieringskyddade CD-skivor som inte gick att använda på datorn eller i bilstereon; CD skivor med ett insmuget root-kit som gjorde Windows vidöppet för virusattacker (Microsoft var måttligt roade) och försöket att lansera ATRAC, ett eget musikformat för Sony Walkmans som gjorde att de inte kunde spela mp3-filer. Och som därmed hämmade försäljningen av Sonys musikspelare.


Dags för en ny spelare att göra sin entré: Apple. Apple insåg att kunderna mycket väl kunde förmås att betala för nedladdning av musik. Under förutsättning att de bara behövde betala för exakt de låtar de ville ha - inte hela CD-skivan. Och att de helst inte betalade mer än en dollar per låt. Apple förstod också att det måste vara enkelt att ladda hem låtar, organisera låtsamlingen och överföra dem till en portabel musikspelare. Resultat blev Apple iTunes Music Store och Apple iPod. Resten är, som det brukar heta, historia.

Det intressanta är att det egentligen inte fanns någon ny teknisk innovation bakom Apples genombrott. Internet fanns ju redan, mp3 formatet och bärbara musikspelare likaså (Fast vem kommer idag ihåg Jens of Swedens mp3-spelare) . Men det Apple gjorde var att skapa ett komplett slutet ekosystem för musiklyssning, där Apple kunde tjäna pengar både på att sälja hårdvara (iPods) och låtar. Samtidigt som man stärkte varumärket Apple och fick fler att köpa Apples datorer.

Hittills har musikbranschens försök att stoppa utvecklingen misslyckats totalt. Man hela tiden gjort alltför små reträtter alltför sent - och egentligen aldrig lyckats ta tillbaks initiativet. En klassisk lärdom är att det är bättre att tidigt göra en kraftfull strategisk reträtt så att man tappar kontakten med fienden och skapar en styrkeposition från vilken man sedan kan gå till ny offensiv. Lätt i teorin, men ack så svårt i praktiken.

Dock brukar det heta att inga träd växer till himlen. Och frågan är om inte Apples framgångar kan bli företagets största fiende. För samtidigt som musikbranschen - under galgen - är på väg att ompröva sin inställning är nya aktörer på väg in. WalMart misslyckades visserligen med sitt försök att skapa en online butik för musik. Men nu kommer det aktörer med nya affärsmodeller, med gratistjänster som ett mervärde för att dra fler medlemmar till sin tjänst och öka annonsintäkterna.

Ett exempel är MySpace som lanserat en musik tjänst online i samarbete Universal, Sony BMG and Warner. MySpace-användare kommer att kunna lyssna på musik och titta på videos i realtid; De behöver bara betala när de laddar hem filen till sin egen dator.

Helt klart är också att Apple genom att lansera sin mobiltelefon iPhone gett sig rakt in i ett vertiablet getingbo. 2008 års stora slag i mobilbranschen ser ut att handla om nedladdning av musik till mobilen; och i den striden har mobiltelefontillverkarna kastat sig in med hull och hår - både för att skydda sin egen affär och för att slå tillbaks mot Apples hemmafront. Ivrigt påhejade av musikbranschen som gärna vill ge igen mot Apple - och få igenom mera dynamiska prissättningsmodeller än Apples 99 cent/låt. Sony Ericssons iTunes variant heter PlayNow och Nokias Ovi.

En intressant "twist" är att detta plötsligt innebär att mobiltelefontillverkarna ställs mot sina gamla samarbetspartners - mobiloperatörerna - som sedan länge försökt erbjuda olika musik, video och TV-tjänster i mobilen. När nya fiender gör sin entré kan också gamla vänner komma att ställas emot varandra.

Men det är kanske ändå för tidigt att räkna ut teleoperatörerna. En av de mera innovativa är Telia-friaren France Telecom. Den nionde april annonserade France Telecom (som också äger mobiloperatören Orange) att man i höst ska lansera en helt ny tjänst som låter kunderna titta på premiumfilmer och TV-serier från HBO och Warner på PC:n, på TV:n och på allsköns mobila terminaler. I Der Spiegel beskriver France Telecoms VD Didier Lombard hur barnen befinner sig två tredjedelar in i Harry Potter och Fenix-orden när föräldrarna inser att de måste ta en snabb tur till supermarknaden. Inga problem, filmen flyttas över till barnens mobiler mitt i handlingen. Och sedan kan de sitta i bilen eller kundvagnen och titta vidare utan avbrott. En sömlös filmupplevelse istället för en sömnlös natt med arga ungar, om man så vill!



















Kanske blir den typen av kombinerade "Quadruple play"tjänster det som till slut ger film och TV i mobilen det länge efterlängtade lyftet. Och kanske också det som ger telekomoperatörerna en tydligare roll i den nya digitala värdekedjan. France Telecom räknar i alla fall med att behöva installera "en videoserver i praktiskt taget varje gathörn" för att kunna möta efterfrågan. Det faktum att Frankrike idag är det land som leder utvecklingen när det gäller ipTV och Video on Demand tjänster för det fasta bredbandet ger uttalandet en viss trovärdighet.

Alldeles oavsett hur det går för France Telecom, är det tydligt att iTunes kommer att möta mycket hårdare konkurrens de kommande fem åren. Men man ska aldrig underskatta Apple och Steve Jobs. Som för övrigt kommer att kunna börja sälja gamla Beatles-låtar via iTunes i höst. Efter många år av processande har nämligen Apple Records och Apple Computer till slut enats om hur varumärket Apple får användas i musikbranschen. Och genom att till slut bita i det sura äpplet skapades förutsättningar för ett samarbete som både företaget säkert kommer att tjäna på.

Leif Jansson

Regeringen lyfter blicken till 2033

Regeringen presenterade idag vårpropositionen.

Det mest intressanta är att de har lyft blicken för att se vilka utmaningar Sverige står inför på 25 års sikt. Den största utmaningen som beskrivs är den demografiska utvecklingen och regeringen väcker frågeställningen vem som skall finansiera den offentliga servicen på lång sikt.

"Även om en strikt budgetpolitik förs och arbetsmarknaden utvecklas väl uppkommer inget utrymme att förbättra eller utöka den offentliga servicen på lång sikt. Om hushållen i framtiden vill ta ut en del av tillväxten i form av ökad konsumtion av välfärdstjänster, måste detta till en betydande del sannolikt ske utanför ramen för det offentliga åtagandet"

En spännande fråga som innebär stora möjlighetet för privata företag inom områden som erbjuder dagens välfärdstjänster.

/Gustav Gorecki

Om konsten att tänka i flera led

Världsekonomin befinner i vad IMF i sin World Economic Outlook 2008 kallar "ett nytt och otryggt land". I den pessimistiska rapporten radas olika hot mot världsekonomin upp: Bolånekrisen i USA, den globala finansiella oron, skenande oljepriser, höga råvarupriser, höga matpriser och ökade klimatkostnader. Risken för en ny global lågkonjunktur är uppenbar! IMF:s chefsekonom, Simon Johnson, varnade redan i slutet av förra året för en "Perfect Storm" där en oljekris av 1970-tals modell samverkar med en finansiell kris modell 2008. Mindre har diskuterats om vilka konsekvenser krisen, eller snarare kriserna, kan få i andra, tredje och fjärde led. Eller om hur krisen kan skynda på stora globala maktförskjutningar som redan börjat i mindre skala.

En bra egenskap om man vill ta fram strategier för att agera proaktivt på omvärldsförändringar, är att kunna tänka "outside the box". Hur kan omvärldsförändringar på en helt annan marknad påverka min affär? Låt oss börja med de accelererande matpriserna. Under det senaste året har priset på ris har stigit med 70%, prisutvecklingen har till råga på allt varit snabbast de senaste veckorna. Det får stora konsekvenser eftersom just ris är stapelföda för tre miljarder människor - halva jordens befolkning. Och inte blir det bättre av att priserna på andra grödor som sojabönor, majs och vete också snabbt har stigit till historiska toppnivåer.














Så vad har då priset på ris med exempelvis försäljningen av mobiltelefoner att göra? En hel del visar det sig. Prishöjningarna slår nämligen hårdast mot den fattiga befolkningen i tillväxtländer som Kina, Indien, Pakistan och Bangladesh. BBC:s korrespondent Mark Dummett, har hittat ett enkelt mått på hur hårt rispriserna slår mot världens fattiga familjer: De växande köerna framför de butiker som säljer statligt subventionerat ris i Bangladesh. Samtidigt rapporterar Sveriges Radio om att matkravaller blivit allt vanligare världen över. Ett mera direkt mått är att en familj på indiska landsbygden i medeltal måste lägga 53% av sin inkomst på mat; för en familj i en indisk stad är siffran 40%. Medan en svensk familj bara behöver lägga 18,5% av hushållsinkomsten på mat och dryck.

Utmaningen för mobilbranschen är att det är just i tillväxtländerna som mobiltelefonförsäljningen ökat snabbast de senaste åren. Det vill säga just bland de grupper vars ekonomi är allra känsligast för stigande matpriser. Något som redan fått telekomanalytiker som Helena Nordman-Knutson på Öhmans att skriva ner sin prognos över den globala försäljningsökningen till 7 procent 2008. Att jämföra med en försäljningsökning på 16% 2007 och 23% 2008.

Stigande rispriser slår mot lågprismodellerna; samtidigt slår bolånekrisen och finanskrisen mot försäljningen mot dyra avancerade modeller i västvärlden. Texas Instruments (som levererar kretsar till avancerade mobiler) och Sony Ericsson har båda hunnit vinstvarna kopplat till sämre efterfrågan på dyra mobiler. Analysföretaget Gartner har också meddelat att finanskrisen kommer att få större konsekvenser på försäljningen än man tidigare trott, och att påverkan kommer att bli större räknat i pengar än i antalet mobiler.

Bolånekrisen - i kombination med höga råvarupriser, fallande dollar och hårdare global konkurrens - verkar också bidra till att den ekonomiska världskartan ritas om allt snabbare. Hårdast slår krisen mot den amerikanska ekonomin där Internationella Valutafonden i princip räknar med nolltvilläxt 2008 och 2009. Betydligt bättre går det för de asiatiska tillväxtekonomierna. Den kinesiska ekonomin väntas fortsätta att växa med 9,3% 2008 och 9,5% 2009; visserligen lägre än 2007 års 11,4% men ändå. För Indien räknar man med cirka 8% årlig tillväxt under de kommande två åren.

Skulle Kina och Indien lyckas ta över USA:s roll som globalt ekonomiskt draglok är det naturligtvis bara bra för världsekonomin som helhet. Men det innebär också en snabb global maktförskjutning. Redan i september 2004 skrev Krassimir Petrov en artikel där han drog paralleller med utvecklingen på 1920-talet och förutspådde att vi runt olympiaden i Peking 2008 skulle börja gå in i en global depression av 30-tals format. Han förutspådde också att på samma sätt den stora 30-tals depressionen ledde till att USA ersatte Storbritannien som global ekonomisk stormakt, kommer Kina att ersätta USA efter nästa stora depression.

Må vara hur det vill med det. Men på "verkstadsgolven" i Kina och Indien är i alla fall kombinationen av stigande råvarupriser, stigande energipriser, fallande dollarkurs, ökande inflation och hårdare konkurrens från "nya" lågkostnadsländer, i full färd med att tvinga fram stora förändringar. I International Herald Tribune skrev Joe Nocera den femte april en intressant artikel med rubriken "Chinese adventures in the value chain". Efter att ha rest runt i Kina och intervjuat affärsmän var den vanligaste frasen han hörde "moving up the value chain". Kinesiska företagsledare har insett att de inte längre har de kostnadsfördelar som krävs för att kunna konkurrera med priset, nu måste de förädla sina produkter, börja konkurrera med kvalitet och ta fram egna innovationer.

Ett exempel är ReneSola ett kinesiskt företag som tillverkar solpaneler. ReneSola grundades 2001, dubblade sin vinst till 53 miljoner dollar under 2007; och lyckades dra in ett 130 miljoner dollar i kapital på NewYork-börsen i januari 2008.

ReneSola har tidigt tvingats göra samma resa som många andra kinesiska företag nu står inför - och som många företag i Korea, Taiwan och Japan redan gjort. Man började längst ner i värdekedjan med att montera solpaneler åt tyska och japanska företag. Konkurrensen var mördande, och man konkurrerade i första hand med pris och med andra kinesiska underleverantörer. 2005 beslutade man sig därför att ta ett stort kliv uppåt i värdekedjan, och övergick till att börja producera själva solcellerna - en produkt med mycket högre kunskapsinnehåll och mycket högre marginaler. Och medan den allt starkare kinesiska valutan gav ReneSola kostnadsnackdelar i monteringsaffären, innebar den också att man kunde köpa de avancerade maskinerna som krävs för halvledartillverkning billigare från Tyskland. Medan montering är en arbetskraftsintensiv verksamhet, är halvledartillverkning mycket mer kapital- och maskinintensiv. ReneSola har snabbt vuxit till världens femte största solcellstillverkare. Och nu konkurrerar man inte längre lokalt med andra asiatiska lågkostnadsproducenter, utan globalt med sina tidigare kunder i Japan och Tyskland.

Det brukar sägas att nöden är uppfinningarnas moder. Om så är fallet kan en lite oväntad effekt av den globala ekonomiska krisen mycket väl bli att lågkostnadsproducenter i tillväxtländerna tvingas att utvecklas så snabbt att de faktiskt går stärkta ut krisen. Och det kan väl om något fungera som en liten illustration till konsten att tänka i flera led.

Leif Jansson

Världsopinionen har en mer positiv bild av Ryssland än av USA

Dagens ledare i DN skriver om en intressant BBC-sponsrad undersökning bland drygt 17 000 personer i 34 länder.

Anmärkningsvärt är att världsopinionen har en mer positiv bild av Ryssland än av USA.

Huvudsakligen positivt inflytande i världen, fjolåret inom parantes:

• USA: 35 % (31%)


• Ryssland: 37 % (29 %). 45 % av amerikanerna anser att Rysslands inflytande är positivt...

Huvudsakligen negativt inflytande i världen

• USA: 52 % (57 %)


• Ryssland: 33 % (40 %)

Övriga intressanta siffor:

• Tyskland och Japan är de populäraste staterna.


• Iran, Israel och Pakistan är de minst populära staterna. Ca 50 % emot och 20 % för.


• 39 % av amerikanerna anser att Israel har ett negativt inflytande i världen, (33 %)


• 55 % av amerikanerna anser att Irans inflytande är negativt, (63 %)

/Gustav Gorecki