Ombytta roller i kundrelationen

Upptäckte just att min konsultprofil på hemsidan försetts med en "udda talang", nämligen att "Leif vet allt som är värt att veta om kameror av märket Pentax". Så då är det väl lika bra att jag försöker leva upp till förväntningarna.

I förra veckan lanserade Pentax sin senaste digitala systemkamera, K20D. Lanseringen var intressant av flera skäl. Dels visade den hur världsekonomin håller på att förskjutas. Och dels visade den hur konsumenterna blir allt hungrigare på den senaste informationen.

Den första hemliga pressvisningen skedde i Dubai - som allt mer håller på att ta över Las Vegas roll som lämplig ort för globala produktlanseringar. De första officiella presskonferenserna hölls i Peking, Shanghai, Tokyo - och Paris (där man har en historiskt stark marknad och lyckats knyta till sig en känd modefotograf.) Tydligt är att Kina nu håller på att bli en allt viktigare konsumentmarknad - också för kameror som väntas få en prislapp på över 10.000 kronor. I USA lanseras den först på den stora PMA-mässan som börjar den 31 januari

Ännu mer intressant är den trafik som varit på nätet veckorna innan lanseringen. Datum för den hemliga pressvisningen, den officiella presskonferensen och hel del specifikationer läckte tidigt ut. Och då startade en global jakt på vem som först skulle kunna hitta alla data om den nya modellen. För den som hittade något först väntade ju omedelbar berömmelse, åtminstone i den egna globala stammen och den dagen.

Alla siter som skulle kunna innehålla information söktes igenom. Några som den ryska generalagenten, en engelsk fotonättidning och den norska Samsung-distributörern (Pentax systermärke) hade lagt dold förhandsinformation på sina servrar. Den hittades och publicerades snabbt. Veckan innan lanseringen utsattes Pentax europeiska server för så många intrångsförsök att man fick stänga servern och polisanmäla intrången. Medan communitien Pentaxforum.com (vars "News and Rumours" avdelning fungerade som lite av motor i den globala informationsjakten), tvingades byta till en kraftfullare server.

Der när är naturligtvis inget unikt för Pentax. Veckorna innan Apple på väg lansera en ny produkt, kan man se hur trafiken stiger på olika Appleforum, ryktena tar fart och förväntningarna skruvas upp.

Jag tror det finns flera generella lärdomar här. Den viktigaste är att om man har en produkt med passionerade och engagerade kunder, då kommer de inte längre att snällt att sitta och vänta på officiell information. De kommer att skaffa sig information - och får de ingen, kommer ryktena snart att skruva upp förväntningar till en nivå den verkliga produkten aldrig kan möta. Troligen kommer medvetet läckage på nätet att bli en kraftfullare sätt att introducera produkter direkt till kunderna än den traditionella presskonferensen.

Den andra lärdomen är att släppa in kunderna i produktutvecklingsprocessen - och att själv aktivt använda bloggar, communities och forum för att få igång en dialog med sina kunder och ambassadörer (något just Pentax i och för sig redan är duktiga på). De mest trogna användarna är ofta också de mest konstruktivt kritiska - men också de som blir mest besvikna om de upplever att "deras" tillverkare inte lyssnar.

Den tredje är att hålla sina återförsäljare bättre informerade. Förmodligen måste återförsäljare och butiker själva också delta i diskussionerna på nätet för att hålla sig uppdaterade. Ett aktuellt exempel är en objektivtillverkare vars amerikanske generalagent bombarderats med önskemål om att släppa ett objektiv i ny fattning. På amerikanska communities har man nu bekräftat att HK i Japan sagt OK och att det kommer att visas på fotomässorna i vår. Men på fråga om när det lanseras i Sverige svarar den svenske importörer (mycket vänligt) att man inte vet något och att man pratat med företagets Europa-kontor - som inte heller vet något. Och undrar försynt "Vart har du hört det någonstans?" Onekligen lite ombytta roller från "Den gamla goda tiden" när det var säljaren som skulle informera kunden om nyheter - och inte tvärt om.

Leif Jansson

"Suveräna" och förmögna fonder invaderar oss!

Den 4 december började Docere en seminarieserie på temat "2008 i backspegeln". Ett av huvudbudskapen var: Lägg begreppet "Sovereign Wealth Funds" på minnet, det är något vi kommer att få höra mycket om under 2008!

Ibland besannas förutsägelser ovanligt snabbt. Omslaget på senaste numret av the Economist pryds nämligen av huvudrubriken "Invasion of the sovereign-wealth funds" och en helsidesbild där arméhelikoptrar fullastade med guldtackor från Kina, Singapore, Kuwait och andra oljeländer hotfullt närmar sig på jakt efter lämpliga västerländska företag att köpa upp.

Bakgrunden är i korthet att höga råvarupriser, skyhöga oljepriser och outsourcing gör att många så kallade utvecklingsländer nu står med stora finansiella överskott. Kina har 1,2 biljarder dollar i valutareserver, en reserv som växer med en miljard dollar varje dag.

Överskotten har man tidigare placerat i amerikanska statspapper, något som inte längre ter sig lika attraktivt med tanke på dollarras och amerikanska bolånekrisen. Därför har man istället börjat skapa "Sovereign Wealth Funds" och börjat placera aktivt i västerländska företag, inte minst i banker och finansiella institutioner som fått ekonomiska problem efter den amerikanska bolånekrisen. Senaste exemplet är problemtyngda investmentbankerna Citicorp och Merrill Lynch, som tillsammans fick ett kapitaltillskott på 21 miljarder dollar från fonder i Singapore, Kuwait och Sydkorea.

Tillsammans anses SWF:s förvalta runt 2500 miljarder dollar De sju största fonderna som alla förvaltar mer än en miljard dollar var finns i Norge, Kina, Ryssland, Singapore och mellanöstern. Morgan Stanley räknar med att fondernas samlade kapital kommer att öka till 5000 miljarder 2010 och 12000 miljarder 2015. Då har också deras andel av de totala globala finansiella tillgångarna ökat från 2,5% till 9%.

För dagens världsekonomiska system är SWF:s både en tillgång och en utmaning. När finanskrisen rasar och kvartalskapitalisterna går under jorden, innebär det ett välkommet tillskott av riskvilligt kapital med långsiktigt tidshorisont. Å andra sidan finns det många frågor om fondernas transparens, deras professionalism och den ekonomiska maktförskjutning vi nu ser från det gamla västerlandet till snabbväxande ekonomier i mellanöstern och Asien.

Under alla omständigheter lär "Sovereign Wealth Funds" bli något vi kommer att få höra mycket mer av under 2008.

Leif Jansson

ICA-Stig fixar försäljningen

Försäljningsmässigt går det bra för ICA, köttfärsskandalen till trots. Visserligen uppger mer än hälften av nättidningen E24:s läsare att de inte längre köper köttfärs på Ica. Men likväl ökade ICA sin totalförsäljning i december med 5 procent till 7,9 miljarder kronor. På jämförbara butiker i andra kedjor ökade försäljningen "bara" med 3,4 procent.

Det är inte första gången vi glömmer ett matlarm lika snabbt som det kommer. Akrylamidlarmet fick visserligen chipsförsäljningen att halveras, men idag köper vi mer chips än någonsin. Och när det visade sig att kaffe för de flesta var den största akrylamidkällan, ja då valde vi att slå dövörat till. Kycklingförsäljningen fick sig en knäck när fågelinfluensan var medial "skräckis", men vem bryr sig längre. Inte heller larmet om bensen i Fanta och Jaffa, satte några långvariga spår. Och hur många kollar om det finns transfett i innehållsförteckningen – trots att transfett dokumenterat ökar risken för hjärtproblem och förbjöds i Danmark redan 2004. Minnet är kort.

En slutsats man kan dra är att medialarm och mediadrev allt mer blivit ett tomt spel för gallerierna. En och annan matvara, handlare, statsekreterare och minister förs fram till den mediala tribunalen och befinns skyldiga, javisst. Men på det hela taget går det verkliga livet vidare som inget hade hänt. Efter att vi alla har fått något att vederbörligen uppröras över på kaffepausen.

En annan reflektion är att det verkliga livet och det påhittade livet - fakta och fiktion --allt mer flyter samman. För det var ju faktiskt inte bara ICA:s verklige VD, Kenneth Bengtsson, som klev ut i stråkastarljuset för att publikt hantera krisen. In på arenan trädde istället Hans Mosesson - i rollen som ICA-Stig. Och gjorde det dessutom med stor bravur. Reklamfilmen kan du se nedan.



Sammanblandningen mellan den verkliga och påhittade världen är faktiskt så stor att SVT i höstas tvingades stoppa Hans Mosessons tänkta medverkan i På Spåret. Det skulle bli för mycket reklam för ICA, eftersom han var så intimt förknippad med ICA-Stig.

Så frågan är om inte fler företag och organisationer borde skaffa sig starka fiktiva karaktär som kan hantera mediekriserna. Kanske lika bra att Fredrik Reinfelt försöker köpa över ICA-Stig till det blå laget direkt. Kompletterad med Carl Bildts avatar kanske det skulle kunna bli ett vinnande koncept...

Leif Jansson

India Rising - continued

I torsdags presenterade Tata Motors till tonerna av "Also Sprach Zarathustra" världen billigaste bil Tata Nano. För motsvarande 16.000 kronor får man en bil, låt vara med blygsamma 33 hästkrafter och utan vare sig styrservo, elektriska fönsterhissar eller luftkonditionering.

På ett sätt precis vad man kunde vänta sig; med hjälp av låga priser är Tata Motors redan marknadsledande på lastbilar och bussar i Indien. Och enligt traditionell logik kommer bolaget att slås ut av internationella bilmärken - så fort medelklassen får råd att köpa dem och olika handelshinder tas bort. Precis som hände med gamla östeuropeiska tillverkare som Trabant när muren föll.

Men det är en farlig fördom. För samtidigt som man lanserar världens billigaste personbil, ligger Tata Motors i slutförhandlingar med problemtyngda Ford om att köpa Jaguar och Land Rover. Anrika Rover finns för övrigt redan i kinesiska händer. Till en del är syftet att komma ut avancerad teknologi, men framförallt vill man åt varumärken - både för att kunna röra sig upmarket på hemmamarknaden och för att kunna börja konkurrera globalt.

Tata Group, där Tata Motors ingår är Indiens största privatägda har de senaste åren varit uppe på global uppköpsrunda. Man började med att köpa engelska Tetly Tea, och har sedan bla köpt brittisk holländska Corus steel och skapat värdens femte största ståltillverkare. Man hör också till ett av de stora globala IT och outsourcingbolagen. Och när det gäller lastbilar och bussar har Tata Motors både köpt koreaqnska Daewoo's lastbilstillverkningen och köpt in sig i spanska Hispano Carrocera, en av Europas större busstillverkare.

Tata-koncernen är inte ensamma. Världens största stålföretag ArcelorMittal ägs till 43,6 av den indiska finansfamiljen Mittal. Aluminiumtillverkaren Hindalco blev genom köpet av kanadensiska Novelis 2007 störst i världen på rullad aluminium. Indiska läkemedelsbolag och flygbolag börjar också försöka expandera internationellt. Inget område tycks vara heligt; i somras tog sig indiska UBgroup in på skotsk whiskeymarknaden genom att köpa upp whisky-destilleriet Whyte & Mackay för 7,5 miljarder kronor.

En motsvarande utveckling sker i Kina. Lenova köpte IBM:s persondatortillverkning. Ericsson känner allt hårdare konkurrens från kinesiska Huawei och ZTE som ursprungligen konkurrerade med lågt pris, men nu tagit några prestigeorders på kompetens och kvalitet. Medan världens tredje största vitvarutillverkare, Haier, har skaffat sig ett europeiskt brohuvud på den tyska marknaden. Bara för att nämna några exempel.

Det kinesiska ambitionerna till trots är nog ändå de indiska företagen är intressantast att följa. För även om man har många problem - som usel infrastruktur, korruption och hierarkiskt styrda företag - har man också flera äss i rockärnen. Till exempel: En snabbt växande köpsugen hemmamarknad, tillgång till högutbildad och engelsktalande arbetskraft, en helt annan affärsmannakultur än i Kina - och sist men inte minst en stark revanschlust efter kolonialarvet. Kanske lite av samma revanschlust som bidrog till att en gång skapa det japanska undret.

Det är ju faktiskt inte så länge sedan vi betraktade japanska bilar som små, skruttiga kopior av amerikanska och europeiska bilar. Och ännu kortare sedan vi såg på samma sätt på koreanska bilar. Men idag är rollerna ombytta; 2007 blev året Toyota tog över titels som världens största personbilstillverkar från amerikanska GM. Så personligen skulle jag nog se det som ett större riskprojekt att placera pengar i den trötta amerikanska bilindustrin än i en pigg indisk uppstickare som Tata Motors.

Leif Jansson